På kasinon runt om i världen spelas blackjack i olika former. Regler, penetration, satsningsgränser, etc., varierar beroende på vart man spelar. Dock har alla spel en sak gemensamt. De spelas antingen med en, två, fyra, sex eller åtta kortlekar. En vanlig förekommande fråga är om oddsen varierar beroende på hur många kortlekar man spelar med. Är det t.ex. någon skillnad mellan att spela med fyra och sex kortlekar? Spelar det någon roll?

Detta kan matematiskt bevisas. I spel med en kortlek finns, som bekant, 52 kort, varav 16 är tio valörer och 36 är icke-tiovalörer. Om ett ess spelas omedelbart, är chansen att få blackjack nu 16/51=31,37 %. Om ett ess omedelbart spelas i spel med sex kortlekar, är chansen att få blackjack 96/311=30,86 %, dvs. 0,51 % mindre. Ju fler kortlekar som används, desto mindre förändras övertaget. Om vi teoretiskt förutsätter spel med 100 kortlekar, är sannolikheten att få blackjack då ett ess delats 30,78 %, endast 0,08 % mindre sannolikhet än spel med sex kortlekar.

Av denna anledning genereras ett mindre grundunderläge, ju färre kortlekar som används. I spel med två kortlekar erhåller kasinot ett 0,35 % extra övertag, i spel med fyra kortlekar 0,51 %, spel med sex kortlekar 0,56 % och i spel med åtta kortlekar erhåller kasinot 0,58 % extra övertag.

Dock kompenseras detta underläge generellt med gynnsammare regler för spelaren. Reglerna är därför städse bättre i spel med åtta kortlekar än i spel med en kortlek.

Dock är det viktigaste faktum beträffande spel med olika antal kortlekar, som nämnt i tidigare artiklar, s.k. fluktuationer i den exakta räkningen. Om en positiv (valörerna 2-6, enligt hi-lo systemet) omedelbart delas, är den exakta räkningen (1/51)*52=1,02. Om en positiv omedelbart delas i spel med fyra kortlekar är den exakta räkningen (1/207)*208=~1,005. Den exakta räkningen varierar därför (0,02/0,005)=4 gånger så mycket i spel med en kortlek än i spel med fyra kortlekar.

För att uppnå samma exakta räkning med fyra kortlekar som spel med en kortlek uppnår då en positiv delats, krävs därför att fyra positiver delas omedelbart, utan avbrott från såväl neutraler (7,8 och 9) eller negativer (tior och ess). Samma proportionalitet gäller i spel med åtta kortlekar. För att uppnå samma exakta räkning, krävs att åtta positiver delas direkt, vilket matematiskt inträffar
(160/416)(159/415)(158/414)(157/413)(156/412)(155/411)(154/410)(153/409)=0,043 %. 1/0,043 % = 1 på 2 333, till skillnad mot 1 på 2,6 i spel med en kortlek.

Eftersom den exakta räkningen varierar mindre, ju fler kortlekar som används, är penetrationen en viktig beståndsdel. Med ett grundunderläge på 0,5 % (förutsatt att man spelar med perfekt basstrategispel, plus tillämpar viktiga variationer), måste den exakta räkningen vara >+1, för att man ska erhålla ett matematiskt övertag. En exakt räkning på +1 eller mer, i spel med t.ex. sex kortlekar, inträffar sällan då tre kortlekar eller färre återstår. Av denna anledning fordras en penetration på minst 75 % (förutsatt att det är standardregler). Annars kommer du att satsa en andel majoriteten av rundorna, för att sedan, några enstaka rundor öka din insats till 5>8 andelar, beroende på vad som tolereras.

Att spela med flera kortlekar är oftast bättre av en huvudanledning. Man kommer lättare undan med större spridningar i förhållande till antalet kortlekar, än man gör i spel med en och två kortlekar, där en spridning större än 1>2 sällan accepteras. Om man i dessa spel satsar med större spridning, kommer croupieren med största sannolikhet att blanda om korten omedelbart.

En annan fördel med spel med flera kortlekar är att då en positiv situation väl uppkommer håller de i de flesta fall i under längre perioder, eftersom den exakta räkningen inte fluktuerar lika mycket. Om t.ex. fyra kortlekar återstår, i spel med sex kortlekar, och den exakta räkningen är starkt negativ, är sannolikheten att den blir positiv innan
korten blandas om liten. Man kan därför lämna bordet för att sedan återkomma då korten blandats om. Detta tolereras generellt inte vid spel med en och två kortlekar.

/Robert V. Lux
Inskrivet: 2002-05-30